Motion till Kyrkomötet 2005:104 av Suzanne Fredborg Förtroendevalda styrorgan på nationell nivå

Kyrkomötet Mot 2005:104

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att återremittera Kyrkostyrelsens förslag i KsSkr 2005:8 vad gäller kyrkofonden för förnyad beredning.

Motivering

Kyrkostyrelsen ställer sig bakom den särskilda utredningens förslag att det hela och odelade ansvaret för ekonomiska frågor på nationell nivå läggs på Kyrkostyrelsen. Principiellt är det lätt att hålla med. Men det finns i förslaget ingen analys av hur detta praktiskt skall gå till.

Det behöver klargöras tydligare att sakläget i dag – och framöver enligt utredningens förslag – är detta att Kyrkomötet är det organ som förfogar över det gemensamma kapitalet. Genom beslut i Kyrkomötet avskiljs det anslag (föreslagna/beslutade budgetanslaget) som Kyrkostyrelsen årsvis eller under längre period har det fulla ekonomiska ansvaret för och redovisar användningen av till Kyrkomötet. Utredningens förslag att det hela och odelade ansvaret för ekonomiska frågor på nationell nivå läggs på Kyrkostyrelsen gäller alltså de medel som beviljats Kyrkostyrelsen genom beslut i Kyrkomötet – alltså samma förhållande som råder redan i dag.

Följande sammanfattning av dagsläget – och framöver enligt utredningens förslag – bör finnas med som underlag för diskussionen i Kyrkomötet:

1. att Kyrkomötet förfogar över användningen av det gemensamma kapitalet.

2. att Kyrkomötet efter framställning av Kyrkostyrelsen anvisar medel för budgetperiod (ett eller flera år).

3. att Kyrkomötet efter framställning av Kyrkostyrelsen beslutar om

– användningen av det gemensamma kapitalet och det gemensamma kapitalets avkastning och inkommande kyrkoavgift, samt

– fastställande av den allmänna kyrkoavgiften.

Vilka konsekvenser får utredningsförslaget för kvalitén i kapitalförvaltningen? Hur påverkas beredningen av ärenden om stiftsbidrag, kyrkobyggnadsbidrag, särskilt utjämningsbidrag, kyrkoantikvarisk ersättning? Om dessa ärenden i fortsättningen skall beredas av Kyrkostyrelsen på samma sätt som hittills skett i Kyrkofondens styrelse torde detta kräva en avsevärt utökad tidsmässig insats. Med tanke på arbetsbelastningen för Kyrkostyrelsen redan i dag så torde detta knappast vara möjligt. Eller är det arbetsgruppens önskan att handläggningen i större utsträckning skall göras av anställda i kyrkokansliet. I förslaget finns ingenting om detta.

Den nya organisationen av kyrkokansliet förde med sig ett behov att se över en del styrorgan på den nationella nivån. Det har dock inte funnits – vad gäller kyrkofondens ansvarsområde – några oklarheter vad gäller arbetsfördelningen mellan Kyrkostyrelsen och Kyrkofondens styrelse. I ett antal ärenden som berört båda styrelserna har gemensamma överläggningar ägt rum mellan de båda arbetsutskotten. Den samverkan som måste finnas mellan olika organ på nationell nivå har, anser jag, fungerat bra.

Jag vågar påstå att den kvalitetshöjning som skett under senare år i frågor om förvaltningen av kapital, om etik i kapitalförvaltning, om ägarstyrning m.m. har kommit till stånd genom ett aktivt arbete i dialog mellan anställda på ekonomi- och finansavdelningen, Kyrkofondens arbetsutskott och styrelse samt aktörer på kapitalmarknaden. Har Kyrkostyrelsen tid och intresse att ge berörda tjänstemän den styrning och det stöd som behövs för att de skall kunna göra ett bra arbete? I förslaget finns ingenting om detta.

I frågor om utveckling av det inomkyrkliga utjämningssystemet har det ansetts väsentligt att ha ett styrorgan som, på ett tydligare sätt än vad Kyrkostyrelsen kan göra, kan beakta att det kapital som går in och ut genom utjämningssystemet är församlingars och samfälligheters kapital. Hur skall utvecklingsarbetet bedrivas vad gäller utjämningssystemet? I förslaget finns ingenting om detta.

Arbetsgruppen skriver om värdet av en bred delaktighet av förtroendevalda och att många personers resurser och kunskaper bör tas i anspråk. I fråga om nämnderna och råden är förslaget en tydlig konsekvens av detta. Men i förslaget om Kyrkofondens styrelse är förslaget det motsatta utan någon som helst kommentar.

Kyrkomötet anses genom ett passivt beslut – nämligen godkännande av årsredovisningen år 2001 i den form den hade – ha godkänt att det hela och odelade årliga ansvaret för ekonomiska frågor på nationell nivå lades på Kyrkostyrelsen.

Jag ser med stor oro på hur lätt Kyrkomötet ytterligare en gång står inför ett beslut vars fulla konsekvenser ej varit beredda och konsekvensutredda, att Kyrkomötet inte med en föreliggande analys dessförinnan kunnat diskutera detta inför beslutet. Kyrkomötet har då svårt att i full insikt fatta nödvändiga beslut.

Jag föreslår därför att Kyrkomötet återremitterar förslagen i Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2005:8 – vad gäller kyrkofonden – för förnyad beredning.

Hagelstad den 27 juli 2005

Suzanne Fredborg